måndag 14 september 2009

Slagkraftigt


Polisen har just nu en reklamkampanj för att få personer som blir misshandlade av någon närstående att polisanmäla det. Den är riktigt bra upplagd och kan nog till och med för några vara den där sista puffen som gör att de vågar ta sig ur skiten.
Jag gillar också att reklamen är helt könsneutral och därmed riktar sig till kvinnor, män, heterosexuella, homosexuella, barn och alla andra som oavsett relation till förövaren blir utsatta för den här typen av brott.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 15 mars 2009

Vad som är roligt varierar med de politiska strömningarna...

Idag stod det en bil på parkeringen på jobbet med en registreringsskylt som började med bokstäverna F R A. Kul! tänkte jag och drog fram kameran för att ta en bild att lägga på bloggen, men hejdade mig när jag insåg att det kanske inte var så FRA-säkert...


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 4 mars 2009

Morgonstund har guld i mund

(bilden togs för ca en vecka sedan)

Imorse sjöng fåglarna när jag var på väg till jobbet. Vintern är den årstid jag tycker bäst om och vårtecken, när snön äntligen lyckats hålla sig kvar, tillhör generellt inte de saker som skänker mig alltför mycket glädje. Idag blev jag däremot glad. Finns det någonting bättre än att vakna till fågelsång?
Tyvärr har jag noterat fler vårtecken än så. Grön mossa tittar fram under snön på bergsknallarna utanför och knoppar har redan börjat brista. Visst, det är också fint, men det är väl (alltid) lite väl tidigt?
Som du kanske förstått har jag börjat jobba tidigt. Det är underbart! När jag kom hem idag och slog på radion var det första jag fick höra rapporten om hur eftermiddagsrusningen artade sig. Det är verkligen de små sakerna som gör en lycklig.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 10 februari 2009

Kongressuttalande

Självklart har Fi även denna kongress gjort ett uttalande. Denna gång i kärnkraftsfrågan. Håll till godo!

Den borgerliga alliansens egen härdsmälta
6 februari

Förbudet mot ny kärnkraft ska tas bort, meddelar den borgerliga alliansen. Följden blir troligen att den pågående och positiva satsningen på förnyelsebar energi kommer att stoppas upp, med färre jobb som följd, enligt ett uttalande från Feministiskt initiativs kongress i Uppsala.
Fakta talar mot ny kärnkraft. Den gamla är dyr och nya blir ännu dyrare. De skenande kostnaderna för den nya generationens kärnkraftverk, som nu byggs både i Finland och i Frankrike, borde avskräcka. Regeringen säger att industrin ska stå för kostnaderna. Hur då? Vem vet vad avfallshanteringen kommer att kosta? Vem vet vad säkerhetsarrangemangen kommer att kosta? Om 20 år? Om 100 år? När det händer en olycka?

Hela kärnkraftscykeln, från uranbrytning till de olösta avfallsproblemen, strider mot försiktighetsprincipen och hållbar utveckling. Den globala säkerhetspolitiska aspekten, kopplingen kärnkraft – kärnvapen, kan vi inte negligera.
Beslutet att öppna för ny kärnkraftverk är ännu ett strålande(!) exempel på hur klimatfrågorna underordnas ett trångt tillväxttänkande formulerat av extremt mansdominerade grupper. Återigen står traditionella tekniktyngda lösningar i vägen för ny lätt teknik, innovativa besparingsåtgärder och ökad effektivitet. När regeringen säger sig vara inriktad på långsiktig hållbar samhällsutveckling når det politiska nyspråket nya höjder.

Den säkraste kärnkraften är den som aldrig tas i bruk.

Feministiskt initiativs kongress i Uppsala 2009



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag 7 februari 2009

Kongresslördag

Dagens citat: "Nu känner jag mig som en blandning mellan en 70-tals aktivist och Sarah Palin" Maria Jansson (bilden)



Nu är listorna spikade!

Feministiskt initiativs nya styrelse består av:

Gudrun Schyman, talesperson, Simrishamn (omval)
Stina Sundberg, talesperson, Göteborg (omval)
Moa Roshanfar, Stockholm (nyval)
Kirsti Kolthoff, Österbybruk (nyval)
Stina Svensson, Göteborg (nyval)
Veronica Svärd, Stockholm (omval)
Helena Svensson, Uppsala (omval)
Karin Jansson, Uppsala (omval)
Jan Magnusson,Göteborg (nyval)
Robin Bernhardsson, Luleå (nyval)
Carolina Pedersen, Göteborg (nyval)


Feministiskt initiativs valsedel till europaparlamentsvalet ser ut som följer:

1. Gudrun Schyman
2. Kirsti Kolthoff
3. Janerose Alvers
4. Liv Öberg Nilsson
5. Cecilia Billskog



Kongressen har varit både rolig och intressant hittills.


Igår gick allt så fort att vi plockade in några punkter som preliminärt planerats till idag. Efter det bar det av ut till förorterna för att umgås och äta god mat hemma hos Zakia.


Idag har vi stött och blött en fruktansvärd massa saker och jag är dödstrött och känner att jag skulle kunna sova i en vecka. Tyvärr resulterade det i att jag, eftersom jag inbillade mig att jag fortfarande hade en simultanförmåga och satt letade länkar till det här inlägget, inte röstade i en väldigt viktig fråga. Jag minns brottstycken ur diskussionen, men verkar varken ha förstått vad saken handlade om eller märkt någonting om vad som hände runtomkring mig. Frågan gick till och med till rösträkning, men någon sådan kan jag inte minnas att jag registrerade. Som tur är så har majoriteten av kongressdeltagarna samma syn på saken som jag (nu när jag vet vad saken gällde). Ärligt talat så vet jag inte vart jag hade gjort av mig själv annars...


Utöver det så undrar jag om jag har blivit sjuk igen eller vad som hänt. Läkarvetenskapen har sugit ut så mycket blod ur mina armveck att jag undrar om mitt blod blivit någon sorts hårdvaluta i en hemlig vampyrsamansvärjning bland Stockholms vårdcentraler. Jag skulle tagit mig iväg för att lämna ifrån mig lite mer i slutet av Januari, men jag har varit förkyld och inte kännt att det skulle ge ett rättvisande resultat från labbet. Kanske borde jag ta mig dit redan på måndag morgon.


Vill du veta vad som hände i slutet av dagen? Ta en titt på bloggarna som skrivs av de som faktiskt var vakna och närvarande. Tex. Samuel som redan hunnit skriva en hel del om kongressen, eller Linnéa som tålmodigt förklarat för mig precis vad det var jag missade.





onsdag 4 februari 2009

Ännu en dag på jobbet

Ibland händer det att en tunneltågförare känner sig sådär extra mycket på alerten och ropar in vartenda litet fel på tåget eller omgivningen som är mänskligt möjligt att upptäcka. Vid sådana tillfällen önskar vissa andra tunneltågförare att nästa fel på den först nämnda tunneltågförarens tåg är att radion dör. Permanent.
Idag var inte en sådan dag för mig. Jag var inte ett dugg alert, men trots det började jag undra om det inte gick att ge mig en egen radiokanal så att de andra förarna slapp lyssna på alla dumheter mitt tåg höll på med. När jag till sist började hojta om en bit plåt som lossnat och hängde i en tunnel lät det nästan som att trafikledningen blev ärligt förvånad när det hela bekräftades av tåget bakom.

Tyvärr så befinner sig ingen del av Veoliahora på samma bana som jag. Det hade varit intressant att läsa hur kvällen beskrivits där.
"Turen xx hade problem med dörrar som gick igen fruktansvärt långsamt - men bara ibland. Trafikledningen konstaterade att problemet inte gick att åtgärda på linjen och bad föraren att skriva en rapport. En stund senare konstaterade turen xx att det nog inte var bara en dörr eftersom problemet dök upp när tåget åkte åt andra hållet med." "...blev turen xx klottrat på av några smågrabbar som glatt verkade så kvar och vänta på nästa tåg med" "...ropade turen xx in att det hängde en bit plåt i tunneln mellan..."

Jag var väldigt glad när det tåget och jag skiljdes åt i Nybodahallen vid halv åtta snåret och det var nog trafikledningen och de andra förarna med.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 3 februari 2009

Tallinn


Jag har varit på medlemskryssnig till Tallinn med facket (SEKO TUB). Det var med andra ord en blandning av tunneltågförare, spärrvakter, städare och konduktörer, varav de flesta var pesoner jag aldrig träffat förut.
Fruktansvärt trevligt var det hur som helst. Det blev en hel del festande och dansande men inte särskillt mycket sömn. Tyvärr (i samanhanget) är jag inte den som festar mycket alls och jag är kraftigt beroende av min nattvila. Mina kollegor å andra sidan verkar inte ha det problemet. De var, eller gav i alla fall sken av att vara, lika pigga på att festa den andra kvällen som de var den första. Själv undrar jag hur jag kom upp och dessutom hann äta frukost innan det var dags att gå i land kl 10.00.
Tallinn var fint. Det är en del som förändrats sedan jag var där sist, men det är nog 10 år sedan nu. Vi åt frukost, tog en titt på Ryskortodoxa kyrkan, åt lunch på Olde Hansa (rekommenderas) och lyckades hitta en riktigt fin kofta till mig innan det var dags att bege sig tillbaks till båten.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 20 januari 2009

Ny arbetsgivare

Bild från veoliahora.wordpress.com


Resultatet av upphandlingen av Stockholms tunnelbana släpptes för några timmar sedan. Såhär i slutet har kampen egentligen bara stått mellan två företag; franska Veolia, som är det företag som driver trafiken idag, och kinesiska MTR. Vi som jobbar i tunnelbanan har de senaste månaderna diskuterat dessa företag en hel del och har väl egentligen kommit fram till att oavsett vem som vinner så blir det ganska stora förändringar.

Vinnaren av upphandlingen blev (som ni förstår av rubriken) alltså MTR!

Personligen vet jag inte mycket om det här företaget så jag tänker inte sitta här och spekulera i hur ägarbytet kommer att påverka trafikanterna och kanske främst de anställda. Därför låter jag istället MTRs egen hemsida, SLs hemsida, klubb 119s (förarfacket) hemsida och en hel drös med tidningar och nyhetsportaler (DN SvD svt Di SR Newsdesk E24) måla upp sin bild av framtiden för Stockholms tunnelbana.
Dessutom har naturligtvis några de tunnelbanebloggar som drivs av anställda hunnit snappa upp nyheten. Eek a Cat på Urspårning undrar om vi kommer erbjudas gratis KungFu kurser nu och Veoliahora funderar över ett namnbyte (gå gärna in där och kom med förslag).




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 4 januari 2009

Vitkålsöron och andra huskurer

Vintern har åter visat sin gnistrande vita skönhet i Stockholmsområdet. Solens strålar ligger vackert över de små bergsknallar som den tunna snön lyckats klänga sig fast vid. Känslan av att bara vilja rycka åt mig kameran och bege sig ut i den kyligt klara luften och beundra, och bevara, allt detta vackra växer sig allt starkare.Och här sitter jag med en rosslande hosta, rinnande näsa och feber.

Vanligtvis är den kyliga luften bra för mig. En kortare promenad i riktigt krispig vinterluft brukar rensa igenom hela systemet och ge mig en stunds respit från de värsta förkylningssymptomen. Men inte den här gången. Den här gången kan jag knappt andas utanför stugvärmen.
Den första dagen jag var riktigt sjuk var nyårsdagen. Det är inte den bästa dagen på året att sjukskriva sig så jag ringde till jobbet och lyckades byta bort 2,5 timmar i kylan i Norsborg mot samma tid i värmen på Liljeholmen. Det hela gick, med hjälp av en del paracetamol, ganska bra. Dagen efter kändes det däremot som att jag var på väg att hosta upp mina egna lungor, så jag gav upp och bestämde mig för att stanna hemma och sova.

Förkylningar har oftast väldigt dåliga odds mot mitt immunförsvar och jag tenderar att på sin höjd bli lite snuvig när alla andra ligger hemma i veckor. Tyvärr har det varit lite si och så med min hälsa den senaste tiden och läkarvetenskapen har, trots en del teorier, inte kommit på varför. Kroppen verkar i och för sig vara på god väg att få ordning på sig själv, men den är uppenbarligen inte riktigt där än.
Så vad göra? Jag har ont i halsen, huvudet och öronen och, eftersom jag spenderar alldeles för mycket tid i horisontalläge, även ryggen och lederna. Näsan och halsen är fyllda med någonting segt som inte verkar ha där att göra, men som vägrar bege sig därifrån hur mycket av det jag än lyckas fånga upp i de kraftiga mängder papper jag förbrukat de senaste dagarna.
Jag har därför kännt mig hänvisad till diverse huskurer. Vissa mer effektiva än andra. Jag kommer här nedan att lista några av dem:

Ingefära och vitlöks te:
1. Tag färsk ingefära och vitlök och riv ned i en kopp.
2. Häll på kokande vatten och låt dra en stund.
3. Drick.
Är det gott är du sjuk. Smakar det lika vidrigt som det låter är du frisk. Jag brukar använda den här kuren för att avgöra hur sjuk jag egentligen är. Är du sjuk och tycker att det smakar vidrigt ändå rekommenderas kanelstång.

Rålakrits/Lakritsrot:
Lakrits är bra mot lite allt möjligt. (förkylning, gaser...)
Rålakritstabletter med mint/mentol är underbara för halsen. Tyvärr verkar det svårt att få tag på. Jag bunkrade upp sist jag var i Köpenhamn, men jag minns att jag hittade en ask i en Asiatisk butik i Stockholm en gång för många år sedan. Annars är det till att fråga runt i hälsokostbutiker, men risken är att du kommer hem tomhänt.
Lakritsrot är desto lättare att få tag på. Det finns i ganska många hälsokostbutiker och kostar heller inte särskillt mycket. Jag brukar ta en tång och mosa sönder rötterna för att sedan hälla över kokande vatten och dricka som te.
Förr hade jag en tendens av att gå omkring och tugga på dem, men det är inte att rekommendera eftersom de smakar sötare än sacketter.

Honung och citron:
1. Tag 1 del Honung och 1 del citronsaft/citronkoncentrat.
2. Värm upp litegrann och blanda.
3. Ät på sked.
4. Inse att det f-n inte går att äta det såhär även om halsen verkar gilla det.
5. Späd ut med kokande vatten.
6. Drick som te.
7. Inse att det inte fungerar lika bra utspätt och lova dig själv att göra det rätt nästa gång.
8. När behov uppstår upprepa steg 1-4.
9. Konstatera att det faktiskt fungerade någorlunda utspätt med och utför sedan steg 5-7 på samma sätt som tidigare.

Vitkål:
Vid lättare öroninflammationer.
1. Tag en bit rå färsk vitkål och perforera dess yta noggrannt med en gaffel.
2. Fixera mot örat med hjälp av en mössa eller en bit gasväv.
3. Bli utskrattad av eventuella åskådare såsom partners, syskon eller barn.
4. Gå och lägg dig och sov.
Kan du av någon anledning inte få tag på vitkål går det bra med färsk gul lök. Den behöver dock lindas in i någon sorts tyg eller gasbinda först efterson den är starkare än vitkålen.

Vatten:
Inte att förglömma är att om kroppen ska rensa ut någonting krävs vätska. Stora mängder rent vatten utan tillsatser. Bor du i Sverige har du med största sannolikhet en kran i köket. Har den två vred rekommenderas det blåa, det blir godast då.

Smått och gott från apoteket (men huskurer enligt mig):
Esberitox: Små tabletter som får smälta i munnen. Innehåller solhatt och lite annat smått och gott. Finns även i hälsokostbutiken. Det här är det enda preparat med solhatt jag använder. De andra riskerar jag att få ont i magen av.
Vicks VapoRub: Mentolsalva som gnids in på bröst och hals eller används i ångbad. Kan göra det lättare att andas och ibland till och med lindra smärtan i halsen något. Har stor psykologisk effekt på mig eftersom det här var det första pappa drog fram ur medecinskåpet när jag blev sjuk som liten.

Jag vill också poängtera att det finns all anledning att hålla sig borta från febernedsättande medel om du inte har skyhög feber eller behöver hålla dig alert av någon särskilld anledning. Kroppen behöver febern för att kunna bekämpa infektionen.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 8 december 2008

Lite tankar runt Salemmarschen

Jag har aldrig deltagit i protesterna mot nazisternas demonstrationer i Salem (kort bakgrundsinformation). Den största anledningen är nog att jag uppfattat det som att det är nästintill omöjligt att inte hamna mitt i en våldsam konfrontation. Även om jag gärna visar mina politiska åsikter genom att delta i protester och manifestationer så undviker jag situationer som riskerar att urarta i våldsamheter.

Det här året var således den första gången jag tänkt ta mig dit. Orsaken är det relativt nya nätverket Stoppa Nazismen - Aktivt Ickevåld som jag gick med i strax innan nationaldagen i år (läs mitt inlägg om nationaldagen här).
Tyvärr så har jag varit sjuk ett tag nu och kände att min trötthet och lite långsamma uppfattningsförmåga inte var någonting jag ville kombinera med de risker som det innebär att befinna sig i och omkring Salem under den här dagen, så jag stannade hemma istället.

Protesten blev i alla fall väldigt lyckad och hela dagen verkar ha varit förhållandevis lugn (DNs artikel).

Tyvärr så brukar den här dagen alltid föregås av en del våldsamheter. I år brändes Kulturhuset Cyklopen ned (FT SVD) och i Högdalen, inte långt därifrån, klarade sig en barnfamilj med nöd och näppe från att brännas inne (FT DN). Polisen tror att samma organisation ligger bakom dåden (Afronbladet).

Det är synd att det får gå till såhär. Politikerna i Salems kommun försöker varje år att hindra demonstrationerna från att äga rum och invånarna flyr kommunen av rädsla .
(Läs Kommunpolitikernas protest på DNs debattsida eller den förkortade versionen i Aftonbladet)

I slutändan är det alltid en fråga om yttrandefrihet. Men vart går egentligen gränsen? Yttrandefriheten garanteras genom ett gediget regelverk som ska säkerställa att yttrandefriheten inte utnyttjas för att begränsa andras rätt till just yttrandefrihet. När har Salemfonden och de organisationer och individer som deltar i de här marscherna passerat gränsen för det som är tillåtet inom ramen för yttrandefriheten? När kan Salems invånare återfå rätten till sin egen kommun?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,